Tjugondedag Knut dansas julen ut. Och idag begick riksdagen sin första debatt för Äret, med partiledarna i talarstolen (undantaget Nyamko Sabuni som inte sitter i riksdagen och fÄr skicka fram Johan Pehrson). Faktum Àr att det utifrÄn dagens tre och en halv timme lÄnga övning gick att hitta flera likheter med en julgransplundring och traditionella inslag.
VĂ€lkĂ€nda melodier: Det var inte mĂ„nga nya omkvĂ€den, utan som vanligt flera populĂ€ra och omtyckta fraser och retoriska vĂ€ndningar. Efter att Timbros Andreas Johansson Heinö i en kolumn i DN nyligen uttryckt outsĂ€glig leda inför alla politiska vittnesmĂ„l om âfattigpensionĂ€ren Gunnel, 77â eller âintensivvĂ„rdssköterskan Annaâ, tycktes det som om flera talskrivare registrerat att efterfrĂ„gan pĂ„ den sortens sjĂ€lvberöm Ă€r mĂ€ttad, och det blev fĂ€rre Ă€n vanligt.
Gömma nyckeln: Statsministern vÀgrade att befatta sig med frÄgestÀllningen om den svenska coronastrategin har varit lyckad och vad han anser om konsekvenserna av densamma. PÄ direkta frÄgor om hur han tÀnker kring utfallet av pandemin försökte han istÀllet föra in samtalet pÄ andra lÀnders utfall. Men det Àr mycket svÄrt att gömma sig som högst ansvarig, utan att det mÀrks att man försöker göra det. Det blir som i kurragömma nÀr ett barn som stÀller sig och hÄller för hÀnderna för ansiktet, man syns ÀndÄ.
Hela havet stormar: Det Ă€r alltjĂ€mt otydligt vilka stolar somliga partier sitter pĂ„. Centerpartiet Ă€r allra tydligast partiet som försöker ha rumpan pĂ„ tvĂ„ stolar â bĂ„de den som det stĂ„r regering pĂ„, och den som Ă€r benĂ€mnd opposition. Det gĂ„r sĂ„dĂ€r trovĂ€rdighetsmĂ€ssigt. NĂ€r musiken tystnar finns det risk att man ramlar emellan.
SkĂ€ra, skĂ€ra havre: Raderna âfy skam, för ingen ville ha hanâ drabbade som vanligt Jimmie Ă kesson flest gĂ„nger. Den hĂ€r gĂ„ngen var det kanske mer motiverat Ă€n andra, eftersom frĂ„gestĂ€llningarna specifikt rörde instĂ€llningen till Donald Trumps presidentskap. Men det gĂ„r inte att undgĂ„ att se hur det för somliga Ă€r mer bekvĂ€mt att Ă€gna sin dyrbara debattid Ă„t att peka finger och tala om polariseringens faror, istĂ€llet för att lĂ€gga samma tid och engagemang pĂ„ att diskutera konkret hantering av de brĂ€nnande frĂ„gor som ligger pĂ„ bordet hĂ€r i Sverige, och som i sin förlĂ€ngning uppenbart skapar bĂ„de alienation och polarisering i befolkningen.
RÀven raskar över isen: Opinionsinstituten sjunger olika partiers visa varje mÀtning, och det gÄr i bÄde dur och i moll. Partiernas följarskaror i sociala medier turas om att vara grin- och skrattollar. Idag landade Aftonbladet/Demoskops mÀtning som med ytterst knapp marginal placerar Moderaterna som största parti. Det gÄr förstÄs inte att sÀga av en mÀtning, men om det bÀrande regeringspartiet inte lÀngre Àr Sveriges största parti i opinionen, fÄr en redan svag regering ytterligare legitimitetsproblem. För Liberalerna blev det en ny bottennotering pÄ 2,3 procent.
Alla fÄr pÄse: Isabella Lövin avtackades idag enligt sed och praxis, och det Àr alltid lika spÀnnande att se hur de ömsesidiga nigningarna och bugningarna genomförs, vilka presenter som överrÀcks och vilken tanke som ligger bakom. Det Àr en stund av försoning, lite som nÀr ensemblen bakom Hamlet kommer ut hand i hand och tackar för applÄderna. Man kan vila i en stunds generositet.
Granen kastas ut: Det revs och slets inte i lika mycket grannlÄt och pynt som man kan mÀrka under budgetdebatter. Dessutom begriper i kristider alla vikten av att inte framstÄ som lÀttjefulla. Men som vanligt ger den sammantagna tillstÀllningen ett visst intryck av den tiden pÄ julgransplundringen nÀr inget barn lÀngre Àr i skick att lyssna pÄ nÄgon annan, utan sockerstinna far runt och kör sitt eget race. I det hÀr fallet Àr det vÀlkÀnda kÀpphÀstar som rids, var och en pÄ sin egen galoppbana.
HemgÄng: Alla packar ihop och lÀmnar lokalen med sina medarbetare, partitwitter stillar sig och kommentatorer och ledarskribenter börjar sopa ihop barr och trasiga smÀllkarameller. I plenisalen hörs, om man lyssnar mycket noga, nÄgra tröstande rader: Men till nÀsta Är igen, kommer han vÄr gamle vÀn, ty det har han lovat.